Ang. ångest
Eftersom jag fortfarande känner mig lite seriös för ovanlighetens skull kanske jag sa passa på å skriva lite sånt oxå. Hatar den där jävla ångesten jag drabbas av titt som tätt, och förmodligen kan jag själv se orsakerna till varför jag började må så dåligt denna gång.
1. Vet inte hur det blir med jobb efter sista decemeber.
2. Har utbildningen hängande över mig, hinner jag bli klar till jul ?
3. Mår asdåligt över att jag är så fet och inte lyckas banta.
4. Hatar att Henrik är borta.
5. Är dessutom skitsvartsjuk och tror att en massa läckra, smala brudar flirtar med honom.
6. Är återkommande orolig för min jävla proppjävel.
7. Har en sak som jag tänker på men förtränger, förtränger och förtränger.
Kanske inte är så konstigt att jag får ångest varvat med panikattacker ändå. Jag är ju ett riktigt psyko nu ser jag *haha*. Men idag känns det lite bättre. Har inte lika tungt att andas och ångesten är inte lika tydlig. Men den finns där. Men det är å andra sidan väldigt få dagar jag är helt fri från den. Tror mycket att det är därför jag är så "barnslig" och har sjuk humor och skojar mycket. Då mår jag riktigt bra och kan glömma all skit. Men nu ska jag sluta dravla om det här. Ville mest klargöra lite ifall någon reagerar på att jag "inte är mig lik". Ska ladda lite nu och "bli som vanligt". Återkommer med blogginlägg strax som "den gamla vanliga Maria". Tack för att ni finns och läser =)
Säger inget men skickar en bamsekram och ett mail!
Tycker INTE du verkar onormal på någevis med din ångest.Att må dåligt hör ju livet till emmellanåt.
Du har ju massor av saker att fundera över, En del av dem ganska svåra funderingar som med jobb,bantning,propp i benet.
Tycker du gör det bra som kan sätta ord på ångesten.
Försök att ta en sak i taget och planera inte så långt fram. Lev i nuet och ta en timme i taget, en dag i taget.Säg tre bra saker om dig själv varje morgon och kväll.
Kram på dig
ewa
