I Marias huvud - Här får ni ta del av ALLT

Vad roligt med alla kommentarer. Förstod att det skulle vara ett intressant ämne. Självklart är det så att det är lika bra om det är mannen som är den som planerar och fixar med allt. Jag menade inte att det måste vara tjejen, utan bara det att jag tycker att det är sånt tjafs hela tiden om vem som gör mest o.s.v. Huvudsaken att var och en trivs - självklart ! Och gnället jag syftar på är när framförallt mammor klagar på att dom får ta så mycket ansvar. Hallåå !! Att ha familj innebär en jädrans massa ansvar =) Sne vill jag ge en extra stor eloge till alla ensamstående mammor (eller pappor) som fixar allt själva. Jag är verkligen imponerad av dom som klarar av det och drar det tunga lasset (som det faktiskt är) själva. Stor credit åt er !!!

Ja ni mina vänner...vad hände 13.30 ??? Jo, så här är det. Vi har anmält oss att bli familjehem. Familjehem är det samma som fosterhem, men numera heter det alltså familjehem istället. Detta gjorde vi för några månader sedan eft att ha pratat om det i åratal. Gå gärna in på DENNA LÄNK och läs mer :-)

Hur som helst, idag 13.30 hade vi hembesök av utredarna, och har kommit ännu ett snäpp längre i vår utredning. Det kommer ta ca 6-12 månader till innan vi blir familjehemsföräldrar (om vi nu godkänns *S*) Vi ska gå 2 kurser och sedan utredas ännu mer och sen får vi förhoppningsvis det vi önskat så länge. Jag känner att mitt kall i livet är att ta hand om andra, framförallt barn - dom som har det svårt. Uscha vad mycket hemskheter det finns egentligen, och det är skrämmande att behovet är så stort. Massor av barn har blivit utsatta för övergrepp av sina föräldrar, många har utvecklingsstörda föräldrar som inte klarar av att ta hand om sina barn. Andra är missbrukare =( Jag lider så med dessa, och har alltid gjort - och vill så himla gärna hjälpa ett barn till ett bättre liv.

Henrik och jag har tillsammans tagit beslutet att försöka oss på det här. Jag har ju alltid sagt att jag vill ha många barn, och även om jag inte föder dessa barn eller har vårdnaden om dom, så kan jag hjälpa någon till ett bättre liv genom att släppa in den i våran familj, för här finns det värme och kärlek så det räcker och blir över =) Låter kanske fjantigt men sannare än så kan det inte bli. T.o.m. vårat hem blev godkänt, trots att vi bor ganska litet. Här finns små skrymslen och vrår där sängar kan placeras, och små minirum göras, det räckte gott sa dom. Det är inte i hur stora rum man har det sitter i, utan kärleken och tiden i familjen som räknas. Så bokstavligt talat passar "finns det hjärterum - finns det stjärterum" in. Vi håller dessutom på att göra om lite på övervåningen. Har köpt en bäddsoffa som Henrik ska hämta i morgon. Plötsligt har vi ordnat oss 2 sängplatser till :-) Tror det kommer bli kanon det här. Synd bara att det tar sån tiiiiid....jag är otålig... men den som väntar på nått gott...

Och NEJ jag ska inte sluta jobba eller plugga...VI har bara anmält oss till att ta ett barn som inte har psykiska problem (alltså ingen med ADHD, autism eller likn.) Inte heller någon äldre med kriminell bakgrund som behöver "påpassas" mer, eller någon gravt handikappad, utan ett barn som av en eller annan anleding inte kan bo hos sina riktiga föräldrar, men som kan anpassas till ett normalt liv i våran familj med dagis eller skola. Vi har sagt nej till alldeles för avancerade placeringar eftersom våra egna barn är såpass små och vi vill inte att dom ska hamna i kläm. Utredarna tyckte att vi resonerade helt rätt och tyckte oxå att vi skulle vara lämpliga för ett barn som inte har så jättestora behov av extra uppmärksamhet utan som tål att behandlas likvärdigt med våra egna barn.

Trackback-URL för detta inlägg: