Sjukt bebissugen
Graviditet 1 (Tindra) Det tog nästan 2 år innan jag överhuvudtaget blev gravid. Trodde jag var steril men det skulle snart visa sig att det var fel. Jag hade kraftiga blödningar varje dag från vecka 5 till vecka 10. Missfall konstaterades en gång men när jag skulle på återbesök för skrapning av ev. rester så upptäcktes det att jag inte alls haft missfall utan hade ett friskt foster i magen. En helsjuk känsla att först bli lycklig efter allt kämpande, sen sorgen över missfall...sen glädjen att dom "sett fel", sen oron för att något skulle hända. Var blödningarna kom ifrån fastställdes aldrig. Började kräkas vecka 8 och det höll i sig VARJE DAG fram till förlossningen. Kräktes 5-15 ggr/dagen hela graviditeten. Fick svår foglossning vecka 14 som gjorde mig nästintill liggande de sista veckorna. Jag gick upp ca 35 kg. Tindra föddes efter en 18 timmar lång förlossning utan komplikationer. Tindra föddes i vecka 39 + 0.
Graviditet 2 (Leon) Tindra var bara 6 månader när jag blev gravid igen. Min kropp hade INTE återhämtat sig, men ingen var lyckligare än jag över ett syskon tätt. Kräktes varje dag från vecka 6 till vecka 18 ungefär, sen avtog det lite men nån gång varannan dag ända fram till förlossningen kräktes jag ändå. Denna gång började foglossningen redan i vecka 10, och nånstans i slutet på graviditeten fick jag migrän med blixtar framför ögonen (otäckt som fan !!) jag hade många blodtrycksfall och mådde inge vidare. Gick upp ca 28 kg i vikt. Förlossningen tog ca 3 timmar och gick jättebra. Leon föddes vecka 40 + 4.
Graviditet 3 (Emmie) Började kräkas vecka 6 och det höll i sig VARJE dag ända fram till förlossningen. Kräktes ca 2-15 ggr/dag. Foglossningen kom redan i vecka 7-8 ungefär, och denna gång var den extremt svår och jobbig. Hade svårt att gå och röra mig redan från början. Plågades av smärta var dag. Jag gick upp ca 25 kg. Emmie föddes efter sammanlagt 34 minuters värkar. Superenkel och supersnabb förlossning. Emmie föddes vecka 40 + 3.
Graviditet 4 - Illamående, sjuk, kräkningar 15-30 ggr/dag. Avbryts efter 10 veckor pga DVT (djup ventrombos). Har aldrig varit sjukare i mitt liv. Nära döden =( *gråter*
Då kommer ju frågan - HUR kan du vilja/orka/våga skaffa fler barn ??? Svaret är ändå ganska enkelt... DET ÄR MITT LIV !! Jag älskar barn och känslan av att föda fram ett barn. Jag har så extremt mycket kärlek inom mig att det räcker och blir över åt 100 barn till =) Jag har alltid drömt om en riktigt stor familj och om allt går som JAG vill så blir det MINST 2 barn till - gärna fler...typ 4 eller 5. Och jag är HELT ÄRLIG när jag säger detta. Jag är en sån där dom skulle kunna göra en dokumentär om och ha med på typ Outsiders. "Mamma, pappa, 15 barn" eller nått. Jag har liksom "hittat min grej" *haha* och det är helt enkelt att befolka världen. Dock HATAR jag att vara gravid...samtidigt som det är mysigt såklart, men eftersom jag bara fått uppleva hemska och jobbiga kräkgraviditeter så önskar jag att jag EN gång kunde få ha en sån där rosaskimrande graviditet där det bara strålar om en. Men sen är det ju så att hur jävligt man än mår så är det ju värt det när bäbisen kikar ut. Då skiter man i alla tusen besök med huvet i toan och njuter av det nya liv man skapat.
Den 15 juli ska jag på återbesök på sjukhuset. Då ska jag passa på att fråga överläkaren jag ska träffa när jag "får" bli gravid igen. Troligen inte inom det närmsta året...men jag ska fråga och höra vad han säger ialla fall.
Näpp, nu ska jag dammsuga och torka golven i barnens rum...och fortsätta längta och drömma efter en lillbebis att snosa på =)
Gumman...förstår dig så väl! Snart nog kommer du vara gravid även om det just nu känns som evigheter tills dess!!!!
KRAM
Ahh.. jag skulle just skriva det där som K skrev ovan; Jag förstår dig så väl!
Hoppas att ni får försöka igen snart. Men den som väntar på nå´t gott...
Min graviditet började med kräkningar men slutade tillslut tack&lov, men det måste ha varit jobbigt att det höll på hela graviditeten alltså! Men det är som du säger, det är helt glömt efter förlossningen =)
Vi hämtar lillfisen på måndag någon gång under eftermiddagen, 8 veckor blir bra det. De brukar vara leveransklara då, vet inte varför man ska vänta till 12 veckor?
Ha det så gott iheljen så ses vi på måndag!
Kram Michaela
Snart kommer du nog få en liten till men först och främst är läkarens ord lag. Du måste ju bli frisk ordentligt först helt klart.
Men jag förstår dig, efter missfallet längtar jag som en tok jag också, oftast iaf ;) Ha en trevlig helg! Mina pojkar landade på Kreta för ett par timmar sedan så ikväll blir det fest! Kram
Förstår dig såååå väl och jag har haft det extremt jobbigt jag med under mina graviditeter och med de 2 första blev jag t.om inlagd med dropp för att jag inte kunde behålla NÅGONTING!!!
Jag är inte förvånad att vi har även detta gemensamt oxå :-).
Man förtränger gärna det dåliga och minns det som är så fantastiskt - att föda fram ett barn - en ren och sann kärlek som fyller en med ett lyckorus som varar för alltid.
Jag känner mig nöjd med de 4 fantastiska barn jag har men säger inte nej helt till fler heller :-)
Vem vet hur det ser ut om 3 år?
Gå på din magkänsla - du VET varför du måste vänta och en dag kommer belöningen :-) tålamod min vän, tålamod ;-)
Kramilikram och tack för att du delade med dig av dina berättelser om graviditeterna - jättekul att läsa.
Jag förstår precis hur du känner det... Jag trodde inte att jag kunde bli gravid efter att ha försökt i 9 år... Men så en dag fick jag jätte ont i magen och det visade sig att jag var gravid! (Det tog två tester och till sist ett ultraljud för att jag skulle tro på det ;)) Efter ett par veckor fick jag reda på att jag hade fått missfall på en av tvillingarna :( Som tur var så hade jag ju lilla Nellie kvar i magen men det gjorde ändå mkt ont...
men det jag vill säga är att din tid kommer, och du kommer bli en underbar mamma även till det barnet! Men väntan är lång och jätte jobbig, jag vet. Tänker på dig! KRAM!
