Bakslag igen då...
Drömde att jag var gravid och att jag skulle in och föda... väl inne på förlossningen så kändes värkarna knappt... födde en pytteliten bebis...som var död... Den såg precis ut som på dom där vidriga fosterbilderna jag kollat på... på en HELSJUK sida som handlar om "nej till abort". När jag vaknade så trodde jag att allt var sant...det tog ett bra tag innan jag fattade att det bara var en dröm...FY FAN vad hemskt det var :-(
Nu är jag ensam hemma igen. Vardagen är här. Henrik har farit å jobbat och barnen är på dagis. Sitter vid datorn och tårarna rinner... Det dåliga samvetet för mitt hemska beslut har kommit ikapp mig igen...VARFÖR gjorde jag det ? Egentligen vet jag svaret, men det känns ändå inte som tillräcklig anledning... Skulle snart gjort UL...fått se bebisen...kollat könet...börjat planera... SKIIIIIIIIIIIIT oxå !!!!!!! Saknar !!!!!!!!!!
Jag har flera kompisar som är gravida...och jag är jätteglad för deras skull, verkligen. Längtar efter att få låna en bebis och snosa på, men är lite rädd för att jag kommer börja gråta och sakna en egen. Men jag har iaf bestämt mig ! Jag SKA bli gravid en gång till...MEN tidigast om 2-3 år, kanske ännu längre. Jag kan inte leva med tanken på att aldrig mer få föda barn, och enligt läkarna så ska det gå bra. Proppen måste vara HELT borta och sen får jag redan i planeringsstadiet börja ta blodförtunnande sprutor i förebyggande syfte. Alltså INNAN jag blivit gravid och sen under hela graviditeten. Bara att jag VET detta känns som en stor tröst och lättnad. Jag har nått att se fram emot... Vet att jag sa att jag ALDRIG mer skulle bli gravid, men den tanken är så främmande och fel för mig att jag bestämt annorlunda. Men som sagt, det dröjer läääänge.
Nu ska jag krypa ner i sängen en stund och gråta ut för mig själv. Puss & Kram på er allihopa !
Hej vännen!
Gott Nytt År till dig och familjen!
Kolla mailen.
Kram!
God fortsättning gumman! bakslagen kommer o går! det är tyvärr bara att "härda ut" det blir bättre!! Att ha som mål att bli frisk (försvinn proppskit) och sedan planera för ny bebis det tycker jag låter klokt!! hade jag valt att behålla min lilla så hade hon/han varit ett år nu...men istället har jag en 2-månaders och det är inte heller fy skam....men det är klart man undrar vad det skulle ha blivit...men minnena bleknar med tiden och det gör inte ont längre! och här kommer du också hamna , bara tiden får gå lite! kramkram
Hej Vännen!
Då tycker jag vi tar nr 4 samtidigt :)
Hör av dig när du vill träffas, vi är hemma förutom på lördag då gifter sig Martins lillebror :)
Kram Helena
Tyvärr finns inga genvägar men med tiden kommer det bli lättare att hantera allt jobbigt.
