Sjuk i huvet som jag är...
Nu efter att ha gråtit en timma känns det i alla fall något bättre. Jag blir liksom lite avtrubbad på nått vis...
Något som gör mig otroligt varm och glad, och gör mig riktigt LYCKLIG är när jag läser era fina, varma, vackra, snälla och stöttande inlägg. Det känns som min livlina på nått vis. Jag pratar ju inte med någon om detta, utan jag skriver bara här och det är så underbart och jag blir så glad och gråter (av lycka) när jag vet att någon bryr sig :-)
Att ha folk som förstår, stöttar och inte dömer är så otroligt viktig känner jag.
Hoppas att detta blir en bra dag idag. Ska bara vara hemma och greja lite, men mest ta det lugnt. Har ont i kroppen och framförallt benet från gårdagens städning. Tindra och Leon har åkt på vattkoppor så dom får vara hemma. Ja Emmie får oxå vara hemma, fast hon är frisk och pigg. Hennes vattkoppor kom ju för ett par veckor sedan. Både Tindra och Leon är pigga ändå, och det är ju huvudsaken. Vattkoppor är ju nått som alla ska ha så...
Återkommer lite senare under dagen med lite annat + bilder. Puss & Kram så länge ;-)
God morgon - tycker det skulle vara jättekul o träffas igen och ta en god fika och få surra av sig lite :-)
Det går en hel del vattkoppar överallt så jag antar att mina åker på det snart oxå.
Läste ditt inlägg om att kolla på fosterbilderna och såhär tror jag: Man hanterar saker och ting olika. En del förtänger det som känns jobbigt och det kan jag tycka är mindre bra.
Du bearbetar ju det som du gått igenom här och nu och det om något är väl ett friskhets tecken?
Allt gick ju så fort och genom att analysera och gå igenom del för del så går man igenom processen långsamt igen och kan förstå vad som hänt.
Du är inte konstig på något sätt - kom ihåg det.
Kram till dig.
Hej vännen!
Vill bara skicka en fredagshälsning och säga att du är heeelt normalt funtad i hjärnan! Så som du gör - det är så man gör! För att komma igenom det svåra och komma vidare! Vi behöver älta och det måste få göra ont, det är en naturlig del i processen! (terapeuten har talat...*fniss*)
Mys riktigt ordentligt med ostkrokarna och familjen i soffan, det är du värd!Längtar ihjäl mig efter dig och familjen snart!!!
Bamsekram!
Hej bruden!! Jaså dom har åkt på prickikorv sjukan, mina hade de för snart ett år sedan, Agnes va ju bara 7 mån de va inte så skoj hon blev jätte dålig medans Alex va pigg o som vanligt. Jo man dras till sånt man inte ska se tror jag. Då jag va gravid halka ja jämt in på sidor där folk la ut bilder på sina döda bebisar :-O, så då tänkte ja att de va ett tecken att mitt barn skulle dö osv......... Ta ré lugnt idag tjejen, är avis på att du orkar städa även fast du har problem med benet!! Ja har två friska ben o orkar ändå inte städa........... Kram kram o trevlig helg
Hej vännen!
Du är inte dum i huvudet. Du är helt normal.
Du har en man och 3 barn som älskar dig för den du är.
Massa kramar från oss
Hej gumman!!!!
Här kommer jag med lite peppning!! du är helt normal som kollar fosterbilder eller så är jag lika sjuk jag!! för det gjorde jag med! jag vet faktiskt inte varför man plågar sig så...men vi kvinnor är väl funtade så? självplågande....
Det blir bättre men det tar tid, när jag sedan bestämde mig för en ny bebis så tog det 6 månader innan jag blev det,och jag som alltid blivit på första eller max tredje försöket!! jag såg det som något straff tänk om jag inte kunde bli gravid!? men det blev jag tillslut!
Jag önskar jag kunde skriva något "läkande" till dig men jag vet hur jävla ont det gör så inga ord kan egentligen trösta...men jag finns här ute och kommer att fortsätta peppa dig! massor av kramar från mig! (bävar för när mina kids får vattkoppor...det är bara 2 av 5 som har haft det....)
I bland måste man göra sådant som är jobbigt, det är en del av läkningsprocessen. Jag har suttit och läst berättelser om bebisar som dött inför alla tre förlossningarna. Typ kvällen innan förlossning har jag alltså suttit och gråtit så att det skvalat. Någon form av mental förberedelse helt enkelt. Och du håller på att bearbeta något väldigt jobbigt och att fundera över det förlorade barnet är en del i sorgearbetet. Tungt men helt naturligt.
Skönt att du känner att du får stöd här ute i cyberrymden. Fortsätt skriva av dig!!!!!
KRAM
K
p.s. tack för de värmande orden du lämnat i min blogg.
