I Marias huvud - Här får ni ta del av ALLT

...hoppas jag i alla fall. Dagen har varit ganska tung men pyttelite bättre än igår. Eller det vette fan föresten... Har varit hemma hela familjen och bara myst idag. Har precis fikat nybakade pepparkakor och pratat med barnen om allt kul vi ska göra när jag blir frisk. Har bla. planerat en resa till Paradisbadet och lite annat. Pratade med mamma idag. Hon ringer och ringer men jag har inte svarat. Tänkte att hon nog är orlig. Henrik har ju pratat med henne men jag visste att hon ville prata med mig. Hon fråga hur det var, och jag svara snabbt att "jag lever ialla fall" sen gjorde jag klart att jag inte vill prata om det som hänt så vi nämnde det inte ens, och då försvann klumpen i halsen ganska snabbt. Jag är nog ganska bra på att förtränga tror jag... inför andra i alla fall. Jag spelar ganska bra teater... gråter gör jag så fort barnen har lagt sig. Då kan jag inte hejda tårarna som bokstavligt talat strömmar nerför kinderna... Henrik håller om och tröstar... allt känns skit...

Jag fasar så inför att träffa folk. Kommer aldrig orka svara på "hur jag mår" eller "hur det var"....Jag har så jäkla svårt att prata om sånt. Jag är världens pladdermännsika annars, men något jag mår riktigt dåligt över vill jag inte ens höra talas om. Sen förstår jag att alla undrar hur jag mår...och svaret är ganska enkelt - SKIT !!!! Ångest !!!!!!!!

Är ändå glad över alla som bryr sig... Är värre med dom som inte låtsas om nånting....