Jag vill DÖÖÖÖÖ idag :-(
8.00 skrevs jag in på sjukhuset, fick byta om till vidriga sjukhuskläder och fick en säng inne på en 6-sängssal :-(
Väntan var outhärdlig... läkare kom och gick...jag mådde sjukt illa, kräktes 7 ggr....grät...fick ont i magen...började blöda...mordet hade funkat...nu skulle det ut...
Någon gång efter 10 fick jag besked att jag stod på tur till operation...det skulle dröja ca 1 timma till. Gråt, ångest och dödslängtan var mina känslor. Henrik fanns med mig hela tiden...tack och lov. NÅgon gång efter 11 var det dax. En sjuksköterska rullade iväg ig i sängen, bort till operation. Har aldrid opererats tidigare...usch så sterilt och äckligt det var överallt..och lukten...bläää....
Inne på OP var jag alldeles tyst. Jag svarade inte på tilltal ens, utan lät bara läkare och sköterskor sköta sitt jobb... EKG sattes, samt diverse nålar och slangar...Var så rädd...och ledsen...och orlig...Henrik fick ju inte följa med, utan fick snällt sitta uppe i väntrummet och inte träffa mig förrän efter jag vaknat :-(
Fick nått lugnande medsel...kände hur jag nästa "flöt iväg"...sen minns jag inget mer. Vaknade nån timme senare av att någon kollade mitt blodtryck. Det var en sån konstig känsla att ligga där på uppvaket... kände mig alldeles tom...sjuk...eller inte ?? Illamåendet var som bortblåst...allt jag kunde känna va en extrem törst eftersom jag inte fått dricka sen kvällen innan. Och hungrig var jag. Låg på uppvaket med dropp säkert en timme innan jag fick komma upp på salen igen. Henrik kom på en gång... Kände mig äcklig...
Nu var det över...nu var det borta...nu var jag tom...Jag har dödat ett liv som bodde tryggt inom mig...
Jag fick fika och sedan var det bara att åka hem på en gång. Kändes helt sjukt...ville inte leva...satt och önskade i bilen att vi skulle krocka så jag fick dö...
Detta är det absolut hemskaste, vidirigaste, äckligaste och jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, och jag ÅNGRAR mig något så fruktansvärt. Hade jag haft minsta lilla aning om hur jag skulle känna efteråt hade jag ALDRIG gjort detta. Trodde inte man kunde må såhär dåligt. Trodde det skulle va enklare faktiskt, dum som man är.
Såhär i efterhand så tycker jag att jag gjorde helt jävla fel !!! Jag skulle hellre chansat, och det värsta som kunnat hända var ju att JAG skulle dö, men då skulle åtminstone barnet förmodligen klarat sig. Vem har egentligen rätt att bestämma att JAG ska få leva men inte det ??? Jo det var JAG som tog beslutet. Mitt JÄVLA EGO !!!!!!!
Hatar mig själv, och kommer ALLTID att göra detta. Kommer ALDRIG att förlåta mig själv för vad jag gjort...
Hoppas verkligen INGEN INGEN INGEN behöver gå igenom något så jävligt !! Önskar inte ens min värsta ovän att ens må 10% så dåligt av vad jag gör...
Jävla SKIT !!!! Jag orkar inte mer..........
Ojoj så jobbigt.
Så tråkigt att du skulle behöva genomgå detta.
Massor av kramar till er!
Tänker på dig!
Ja vad ska jag säga. Finns inga ord i världen som gör att du mår bättre. Men jag tänker på dig ska du veta.
KRAM Helena
jag lider med dig som måste gå igenom detta. Det låter som en klyscha men du får försöka tänka positivt.Tänk om det hänt dig något, då skulle ju inte Tindra, Leon o Emmie ha sin fantastiska mamma kvar. ja du gumman jag har svårt att finna ord men du finns i mina tankar dygnet runt!
Styrkekramar i massor!!!
Nej du gumman! du hade faktiskt inget val! vad hade valet varit? att du skulle få fler proppar? hade du fått fler proppat tex i lungorna och du hade hamnat på sjukhus jättedålig, då hade ingen hänsyn tagits till barnet, MAMMAN går alltid i första hand!!
Och embryot/fostret hade inte överlevt utan dig! och för att inte tala om de barn du har i livet! de behöver sin älskade mamma jättemycket!!
Jag har själv varit i abort/ångest-sitsen och vet precis hur jävla skitdåligt man mår!! MEN det blir bättre, jag lovar!!
Du hade inget val!!! massor av kramar till dig!
Jag kan inte låta bli att gråta när jag läser... du beskriver det så bra... Såklart var det rätt gjort även om du aldrig tror att du kommer känna så, men det handlar ju om framtiden för de barn du har! Hoppas du kommer landa i den känslan att du gjort rätt val så småningom. Men vem ska begära att det känns i närheten av ok så här nära inpå ett av de mest svåra beslut som måste finnas??? Svårt att göra beslutet såklart, men du hade som någon skrev här inte något val. Faktiskt. Men jag förstår om det känns som ett överjävligt straff att betala.
Njut av din underbara familj och de mysiga stunder ni får till under helgerna nu!!!
Krya på dig och ta hand om DIG, det tjänar alla på!
Till Helena: Tack...och STOR KRAM tillbaka
Till Annelie: Tack för att du tänker på mig =) STOR KRAM
Till Helena (Jerrys): Det räcker att du tänker på mig..jag vet att du finns där. Tack min vän
Till Sara WN: Känn skönt att ha ditt stöd. Tack & Kram vännen =)
Till Anna: Jag vet inte vem du är, men hur som helst är du en helt fantastisk människa som verkligen vet vad jag behöver höra. Tack för alla fina ord som värmer så otroligt mycket. STOR KRAM
Till Karolina: Dog känner jag inte heller, men är så glad för ditt fina varma inlägg. Det är så underbart att läsa att helt främmande människor bryr sig så. Jättekram till dig !!
Ville bara säga att jag vet vad du går igenom och jag tänker på dig.
Hoppas allt blir bättre
KRAAM
