Ingen bloggar om abort...
Känner mig väldigt ensam...känns som om jag är den enda...trots att jag VET att det görs aborter i tid och otid...men ingen vill skriva om det. Jag klandrar ingen, men jag skulle tycka att det var så skönt att få läsa om någon annan som gått igenom nått liknande. Jag ser dock att JAG har över 100 besökare hit till min sida varje dag ~ TACK ALLA NI SOM LÄSER ~ så jag hoppas jag kanske hjälper någon...att det finns någon därute som har det jobbigt efter en abort och kanske kan känna igen sig i det jag skriver...
Jag tar en dag i taget... idag kommer nog bli en ganska jobbig dag för jag ska vara ensam hemma flera timmar eftersom Henrik jobbar och barnen ska gå några timmar på dagis. Det är då det är som värst. Det är så jag lägger mig i soffan och tänker igenom allt som varit, och tårarna bara får flöda fritt. Det är samtidigt en skön känsla att få gråta ut, men samtidigt sjukt jobbigt eftersom jag får sån fruktansvärd ångest... vill bara spola tillbaka tiden och fatta om mitt beslut. Behålla barnet och chansa... det är ju inte säkert att nått skulle gå snett... kanske allt skulle gått hur bra som helst...och så gjorde jag fel...FAAAAN !!!
God fortsättning, vännen!
Vi saknade er på juldagen! Rolle ringde er både hem och till Henriks mobil dagen före julafton, men fick inget svar! Nåväl, vi tar nya tag och bestämmer en ny dag för träff, eller hur?!
Bamsekramar! Krama familjen från mig!
Tycker det är jättebra att du sätter ord på dina känslor...skriv!!!!!!
Sedan tycker jag att du skall vara snäll mot dig själv. Jag tror med själ och hjärta att du gjorde det enda rätta. Dina tre barn behöver sin mamma. Du behöver bli frisk så fort som möjligt. Jag förstår att allt känns fel och jag hade mått liks skit som du i samma situation. Skulle heller inte vilja göra en abort, men ibland måste man sätta sin egen hälsa i första rummet och ibland måste de födda barnen gå före de ofödda. Du hr all rätt i världen att söja och älta detta hemska som du tvingats genomgå. Och som du säger vi är många här ute som läser och sörger med idg! KRAM
