GOTT NYTT ÅR - vi ses 2008

Kunde inte sova i natt...
Kollade på "Min stora kärlek" på 3:an igår...sååå kul film !!! La oss nån gång efter 23, vilket är ovanligt sent för min del...jag brukar ju slockna runt 21 annars. Hade skitsvårt att somna och har sen sovit oroligt hela natten. Vaknade vid 06 och kunde inte somna om...Henrik som ALLTID kliver upp 05.00 snarkar fortfarande fast klockan är strax över 7...och jag sitter här fast jag borde vara svintrött. Snacka om ombytta roller...
Så här på Nyårsafton tänkte jag göra en liten sammanställning av året som varit,så varsågod
Här är Marias 2007:
Roligaste händelsen 2007: Vad svårt... när jag fyllde 30 kanske =) Och alla gånger mina barn har skrattat och visat lycka.
Tråkigaste händelsen 2007: Proppen i benet samt det som hände 14 december :-(
Personer som betytt mest 2007: Förutom min familj så är det NI alla vänner som ställt upp och stöttat mig under allt jobbigt som varit.
Ångrar att jag gjort 2007: Jag ångrar de gånger jag skällt på mina barn utan att egentligen haft anleding, samt beslutet 14 dec.
Mest stolt över 2007: Att mina barn har utvecklats och blivit ännu finare individer än vad dom redan är.
Mest glad över 2007: De nya vänner jag fått.
Mest arg över 2007: Allt jäkla våld och skit man läser om. Folk som blir nerskjutna och misshandlade. Fy fan !!
Mest missnöjd med 2007: Att jag fortfarande är lika fet som på nyårsafton 2006 trots löften om ett "nyttigare liv".
...fyller nog på listan under dagen...allt eftersom jag kommer på mer att skriva om. Nu ska jag krypa ner och mysa lite med min älskling...
Familjebilder =)

Henrik 39, Kristoffer snart 18, Alexander snart 12 och Leon 4½. Grabbarna ELIASSON !!
Tjejerna ville oxå va med på kort, men jag var inge sugen idag eftersom jag struntat i smink och hårborste...Så det fick bli en busbild på Emmie och Tindra istället =)

Glad idag...är det nått fel ??
Det ni skriver till mig betyder så otroligt mycket. Jag sitter här varje morgon med glädjetårar rinnande nerför kinderna. Blir så rörd när jag ser att det finns människor som bryr sig om MIG ! Har alltid känt mig ensam och tycker alltid att jag varit en sån som inte passar in nånstans... Sedan all skit har hänt har jag fått lära mig att jag faktiskt HAR riktiga äkta vänner, och det är till och med sånna som jag aldrig trodde skulle vara det. Sånna som jag bara ytligt har hejat på, som verkligen bryr sig om mig. Känns helt fantastiskt, och jag måste erkänna att det är FÖRSTA GÅNGEN i mitt liv jag känner att människor bryr sig om mig. Annars har jag alltid varit den där "tokiga, som snackar snusk och får folk att skratta..." Har nästan aldrig känt att någon verkligen brytt sig om MIG som person. Okej...jag är fortfarande en sån som är väldigt barnslig och tycker det är skitkul att skämta om snusk och sex *S* och gärna håller låda och står i centrum... men att vara nått mer känns nästan overkligt...men fantastiskt bra... TAck alla kära goa vänner...både ni som känner mig och ni underbara "cybervänner" som jag bara känner här på nätet.
Snövit var riktigt bra =)
Åh vad mysigt vi har haft. För flera veckor sedan köpte jag biljetter till familjemusikalen Snövit, på Södra Berget och trots vattkopporna drog vi med oss barnen dit :-S Tja, både Tindra och Leon var feberfria och Tindra var lika pigg som vanligt (hon hade nog sin sämsta dag igår) så vi belsutade oss för att gå ändå. Kalla oss dumma om ni vill, men barnen ville så himla gärna gå och ferbfria som dom var så... och biljetterna kostade ändå 700,- så det kändes ganska bortkastat att stanna hemma "bara för att".
Hur som helst, föreställningen var superbra. Anna Norberg var som vanligt helt fantastisk. I denna pjäs spelade hon drottningen. Tindra och Leon hade superkul och både skrattade gott och satt spända när det var lite otäckt. Emmie fick vara hos Henriks syster och det hade gått jättebra. Hon var lite för lite för att få följa med. Är sååå glad att vi gick, för vi hade verkligen en sån där super-mysig-familje-eftermiddag =)
Nu sover barnen och jag ska ner och lägga mig på soffan tillsammans med älsklingen å se nån bra film.
Ovanligt...*NOT* men har man gubbe i filmbranchen så har man ;-)

Materiella ting som får mig på gott humör

Min supercoola nya handväska från Macy's i New York. Tack lillasyster för den fina julklappen !

För Er som inte känner till coola Macy's...en liten bild på den stoooooora butiken på 151 West 34th Street NY. En av New Yorks 8 (!!!) Macy's-butiker,

Min fantastiska pincett med inbyggd lampa. Jag lovar - Det går inte att missa ett hårstrå !!

Min underbara guldglittriga ögonskugga från Make Up Store.

Min superbraiga plattång från OBH Nordica som blivit min bästis =)

Mina 2 favorithalsband. Playboy, och Efva Attling.

MIna 2 favvoparfymer. "Lovely" från Sarah Jessica Parker och "Intimately" Från Beckham.

Mitt superglanisga, underbara serum för håret från Paul Mitchell.
Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst för jag fullkomligt ÄLSKAR saker som får en att se bättre ut. Och är man ingen skönhet från början så behövs en hel del för att försöka bli det ;-)
Piggare barn, ont i benjäveln...och fetare än nånsin
Benet värker mer idag än på länge...tror jag ansträngde mig för mycket igår (igen !!) Har så svårt att låta bli att va uppe och greja...är så less på att bara ligga å ligga hela tiden !!! Men jag får ju mitt straff... VÄRK !!!
Tror inga byxor passar längre, och nu menar jag inte bara för det feta svullna benet. Jag har verkligen tagit igen ALLT jag "missat" och lite därtill. Gick ju ner 6-7 kg när jag bara spydde, men det har jag verkligen sett till att äta upp mig igen *HATAR MIG SJÄLV*. Efter "ingreppet" (hatar det där andra A-ordet...därför skriver jag så) fick jag tillbaka aptiten och mega-aptit kombinerat med soffläge kan bara resultera i EN sak !!! SUPER-FETMA !!!
Jag som skulle behöva gå ner minst 20 kg...hade kommit en bra bit på väg med mina 6 eller 7...men så är man ju inte frisk nånstans utan ser själv till att man äter upp sig igen och blir fetare än nånsin. Magen är nästan 10 cm större...ja men HURRA !!! Så alla byxor som INTE ha stretch är bara att gömma undan.... TJOOHOO va kul *NOT* !
Det är jättesnällt med alla fina kommentarer om att "det inte syns" och att "jag ser fräsch ut" . Jag blir verkligen jätteglad och vet att ni är så himla supersnälla...men jag vet vad vågen visar....och jag vet vad måttbandet visar...och dom ljuger tyvärr inte :-(
Som jag sagt nån gång förut... efter nyår... ja inte tänker jag sätta igång med nån bantingskur (hatar sånna !!!) men jag ska tänka mig för vad jag äter och bara benet blir bättre ska jag ut och röra på mig lite. Simning borde föresten funka... men det är så omständigt tycker jag. Då måste man fara till Timrå, byta om... duscha ... simma... duscha... fara hem...alltså det tar ju flera timmar...
Ja ursäkter för att inte träna det har jag HELA tiden ;-) Jaja....det är JAG det...och så kommer jag nog alltid att vara.
2 sjuka och 1 frisk =)

Tindra som vi INTE är vana att se henne. Sjuk, blek och hängig.

Men Leon är pigg trots sina vattkoppor. Han är riktigt stolt över prickarna och vill att vi ska räkna dom hela tiden för att se vem som har flest av han och Tindra :-) Kan tala om att Tindra inte tycker det är alls lika kul...

Å så Emmie som är frisk och pigg som en mört (säger man så ??) Hon ville posera vid den överpyntade julgranen så så fick det bli :-) Vi lät barnen pynta granen hur dom ville för vi tycker det är charmigt att det syns att det är barnen som gjort det. Ingen perfekt Amerika-gran här inte ;-)
Sjuk i huvet som jag är...
Nu efter att ha gråtit en timma känns det i alla fall något bättre. Jag blir liksom lite avtrubbad på nått vis...
Något som gör mig otroligt varm och glad, och gör mig riktigt LYCKLIG är när jag läser era fina, varma, vackra, snälla och stöttande inlägg. Det känns som min livlina på nått vis. Jag pratar ju inte med någon om detta, utan jag skriver bara här och det är så underbart och jag blir så glad och gråter (av lycka) när jag vet att någon bryr sig :-)
Att ha folk som förstår, stöttar och inte dömer är så otroligt viktig känner jag.
Hoppas att detta blir en bra dag idag. Ska bara vara hemma och greja lite, men mest ta det lugnt. Har ont i kroppen och framförallt benet från gårdagens städning. Tindra och Leon har åkt på vattkoppor så dom får vara hemma. Ja Emmie får oxå vara hemma, fast hon är frisk och pigg. Hennes vattkoppor kom ju för ett par veckor sedan. Både Tindra och Leon är pigga ändå, och det är ju huvudsaken. Vattkoppor är ju nått som alla ska ha så...
Återkommer lite senare under dagen med lite annat + bilder. Puss & Kram så länge ;-)
Aaaaaaj, mitt helv**es BEN !!!!!
Inte för att jag provat knark men jag kan tänka mig hur det känns. Flyter liksom iväg och blir lite borta...men smärtan blir bättre iaf. Har lite kvar att göra i hallen här uppe, och det SKA jag klara innan jag ger upp för idag...
Har även hunnit med att bleka håret, så nu är man blond utan en halvmeter utväxt. Varför föddes jag inte platinablond ??? Eller jo det gjorde jag ju, men som för så många andra så förändrades min hårfärg under åren och blev äckligt råttfärgat...och jag ÄLSKAR att va superblond, så då är det bara att fuska sig till det hemma ist ;-)
Om 2 timmar kommer älsklingen hem...då ska vi äta nått gott (läs onyttigt) och bara mysa i soffan. Kristoffer, hans äldsta son kommer oxå hit, så jag kan tro att det blir nån bra film oxå...och ostbågar *mmm* det äter vi typ alltid när han kommer... Å så gnäller jag över att jag är fet.... Ja man är inte smart eller...
Ingen bloggar om abort...
Känner mig väldigt ensam...känns som om jag är den enda...trots att jag VET att det görs aborter i tid och otid...men ingen vill skriva om det. Jag klandrar ingen, men jag skulle tycka att det var så skönt att få läsa om någon annan som gått igenom nått liknande. Jag ser dock att JAG har över 100 besökare hit till min sida varje dag ~ TACK ALLA NI SOM LÄSER ~ så jag hoppas jag kanske hjälper någon...att det finns någon därute som har det jobbigt efter en abort och kanske kan känna igen sig i det jag skriver...
Jag tar en dag i taget... idag kommer nog bli en ganska jobbig dag för jag ska vara ensam hemma flera timmar eftersom Henrik jobbar och barnen ska gå några timmar på dagis. Det är då det är som värst. Det är så jag lägger mig i soffan och tänker igenom allt som varit, och tårarna bara får flöda fritt. Det är samtidigt en skön känsla att få gråta ut, men samtidigt sjukt jobbigt eftersom jag får sån fruktansvärd ångest... vill bara spola tillbaka tiden och fatta om mitt beslut. Behålla barnet och chansa... det är ju inte säkert att nått skulle gå snett... kanske allt skulle gått hur bra som helst...och så gjorde jag fel...FAAAAN !!!
Ledsen igen...
Jag HATAR fortfarande mig själv... jag dödade någon :-(
Fyskiskt sett verkar kroppen vara läkt efter ingreppet...men psykiskt känner jag mig trasigare än någonsin. På julafton hade jag trevligt och kunde släppa tankarna på det hemska ganska mycket, men vid matbordet kom klumpen i halsen och jag fick kämpa för att inte visa tårarna som gång på gång var på väg att välla över. Jag skulle ju suttit där med en liten kula på magen och inte fått äta opastöriserade ostar, gravad lax och annat som kunnat innehålla farliga bakterier... I stället satt jag där med mega-häng-fläsk-magen och åt av allt, inklusive gravlax och färskost.
Guuuuuud vad jag saknar !!! Gud vad jag ångrar !!! Helvetes jävla skitliv !!!
Bilder från igår + lite annat...
Fick dessutom av alla andra, bla. presentkort 500,- på Elgiganten, en stor pastagryta, salladsskål, världens coolaste handväska (ska fota den sen och lägga ut bild på), elektrisk pepparkvarn, pincett med inbyggd lampa, presentkort 1000,- på Ticnet, ...ja å en massa annat som jag inte kommer på just nu.
Barnen sitter nere och leker med sina leksaker...jag ska ner och göra dom sällskap. Skriver mer senare. Lägger ut lite bilder från igår så länge. Hoppas ni ALLA hade det lika härligt som jag. Kram sålänge =)

Jag & Leon (med pepparkaka runt munnen)

Kusin Jakob och Emmie äter julmat

Henrik å Leon i väntan på tomten

Förväntansfulla barn

Leon & Tindra mumsar på julmaten

Julpuss med kärleken

Emmie med en av julklapparna - dockan Lina
GOD JUL...och magsjuka...
Oron för att barnen skulle börja kräkas fanns hela tiden. Med mig går det väl an, men om barnen blir sjuka på julafton, det vore ju total katastrof. Nu är klockan 08.45 och jag har petat i mig lite frukost, känner mig bättre och ska precis ta en dusch. Barnen är pigga och glada och har ätit rejält med mackor och julskinka, så PEPPAR PEPPAR än mår dom bra.
Det är min högsta dröm och önskan nu - Att barnen ska få en fantastisk, underbar jul och få må bra !
Håll tummarna för oss att det kommer bli så.
STOR KRAM och GOD JUL till er alla underbara människor !!
Julbord med kärleken igår !
Efter nästan 3 timmar rullade vi därifrån mätta och belåtna... Helt suveränt !
Jag smög upp på vågen i morse ( DUM I HUVET SOM MAN ÄR !!!! ) Ja men Grattis Maria, du har gått upp allt du har gått ner, så nu är du tillbaka som en fettogris igen !!! JiiiHAAA !!! *NOT*
Gick ju ner bra mycket eftersom jag bara kräktes...men den senaste veckan har jag ätit och svullat som en fånge som typ aldrig sett mat + att jag varit mest stillasittande. Och vad blir det för resultat tro ??? Överdrivet mycket mat + godsaker + INGEN motion = lika lätt att räka ut som 1 + 1 ....
Tänker då inte börja banta dan innan julafton, utan får väl göra som typ 95% av resten av befolkningen...Bli nyttig och ordentlig efter nyår (jo tjena det brukar ju gå sååååå bra *NOT*)
Äsch...känner mig så misslyckad med allt annat ändå så jag kan likagärna förbli ett fetto. Det är ju jag det...

Lite mörk och suddigg bild (som TUR är) men så här såg jag ut på jolbordet... Henrik ville inte va med på kort, men han hade grå finbyxor och en blårandig "skrynkelskjorta" och han var sååååå läcker ;-)
Varning för känsliga !!!!

Dåligt samvete för igår...
Benet hade INTE minskat i omfånmg, läkaren mätte och det är fortfarande mycket svullet och vaden är ca 9 cm större än den friska vaden. Jobbigt :-( Men det kan ta tid säger doktorn...upp till ett år....
När jag börjar med Waran skall jag ta prover varannan dag dom 2 första veckorna. Känns inte så kul att behöva åka till sjukhuset, 6 mil fram och tillbaka så ofta, men vad har jag för val ?? Sen skall jag få göra mina prover på Söråkers vårdcentral och då förmodligen "bara" gå en gång i veckan i ½-år...
Efter sjukhusbesöket for vi hela familjen till Ikea och åt en god lunch. Sen for Henrik och jobbade ett par timmar, och Tindra och Leon fick leka i "Småland" på Ikea, och jag och Emmie knagglade oss runt en sväng inne i butiken. Myyyycket folk !!! Var jäkligt less och trött i benet efter en timme, och sen när Henrik kom for vi till Ica och handlade lite. Träffade världens gulligaste människa där, en vän som verkligen förstår och vet vad jag går igenom, och det kändes jätteskönt att få stå och prata med henne en stund.
Åkte hem, bakade lite pepparkakor och sen när barnen lagt sig åt jag och Henrik grillade revbenspjäll och myste framför tv:n. Fick då sjuuuukt dåligt samvete över att jag hade riktigt trevligt. Tårarna var låååångt borta och jag mådde riktigt bra...men då fick jag ångest över det !!! Jag ska ju va ledsen !!!!!
Natten var bra, vaknade bara en gång....Henrik och jag låg och prata en lång stund här på morgonen. Pratade om abo**** (Gud vad jag HAAAAAAAAAAATAR det order !!!!) och det kändes ganska skönt, men då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan grät igen över mitt felaktiga beslut. Undra om jag nån gång kommer känna att jag valde rätt ???
Jag vill DÖÖÖÖÖ idag :-(
8.00 skrevs jag in på sjukhuset, fick byta om till vidriga sjukhuskläder och fick en säng inne på en 6-sängssal :-(
Väntan var outhärdlig... läkare kom och gick...jag mådde sjukt illa, kräktes 7 ggr....grät...fick ont i magen...började blöda...mordet hade funkat...nu skulle det ut...
Någon gång efter 10 fick jag besked att jag stod på tur till operation...det skulle dröja ca 1 timma till. Gråt, ångest och dödslängtan var mina känslor. Henrik fanns med mig hela tiden...tack och lov. NÅgon gång efter 11 var det dax. En sjuksköterska rullade iväg ig i sängen, bort till operation. Har aldrid opererats tidigare...usch så sterilt och äckligt det var överallt..och lukten...bläää....
Inne på OP var jag alldeles tyst. Jag svarade inte på tilltal ens, utan lät bara läkare och sköterskor sköta sitt jobb... EKG sattes, samt diverse nålar och slangar...Var så rädd...och ledsen...och orlig...Henrik fick ju inte följa med, utan fick snällt sitta uppe i väntrummet och inte träffa mig förrän efter jag vaknat :-(
Fick nått lugnande medsel...kände hur jag nästa "flöt iväg"...sen minns jag inget mer. Vaknade nån timme senare av att någon kollade mitt blodtryck. Det var en sån konstig känsla att ligga där på uppvaket... kände mig alldeles tom...sjuk...eller inte ?? Illamåendet var som bortblåst...allt jag kunde känna va en extrem törst eftersom jag inte fått dricka sen kvällen innan. Och hungrig var jag. Låg på uppvaket med dropp säkert en timme innan jag fick komma upp på salen igen. Henrik kom på en gång... Kände mig äcklig...
Nu var det över...nu var det borta...nu var jag tom...Jag har dödat ett liv som bodde tryggt inom mig...
Jag fick fika och sedan var det bara att åka hem på en gång. Kändes helt sjukt...ville inte leva...satt och önskade i bilen att vi skulle krocka så jag fick dö...
Detta är det absolut hemskaste, vidirigaste, äckligaste och jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, och jag ÅNGRAR mig något så fruktansvärt. Hade jag haft minsta lilla aning om hur jag skulle känna efteråt hade jag ALDRIG gjort detta. Trodde inte man kunde må såhär dåligt. Trodde det skulle va enklare faktiskt, dum som man är.
Såhär i efterhand så tycker jag att jag gjorde helt jävla fel !!! Jag skulle hellre chansat, och det värsta som kunnat hända var ju att JAG skulle dö, men då skulle åtminstone barnet förmodligen klarat sig. Vem har egentligen rätt att bestämma att JAG ska få leva men inte det ??? Jo det var JAG som tog beslutet. Mitt JÄVLA EGO !!!!!!!
Hatar mig själv, och kommer ALLTID att göra detta. Kommer ALDRIG att förlåta mig själv för vad jag gjort...
Hoppas verkligen INGEN INGEN INGEN behöver gå igenom något så jävligt !! Önskar inte ens min värsta ovän att ens må 10% så dåligt av vad jag gör...
Jävla SKIT !!!! Jag orkar inte mer..........
Bild på mig från igår
Jag fråga Henrik "ser jag normal ut" ...han svarade tveksamt..."njae...du ser ut som en som VILL va normal" *S*

Till Er alla som läser här
Jag vill bara skriva ett STORT TACK till alla ni som läser här och lämnar så fina, gulliga, underbara kommentarer. Det betyder så otroligt mycket och värmer så i hjärtat. Ni är helt fantastiska, både ni mina vännner och ni andra som jag bara "känner" från cyberrymden. Älskar Er !!! Tack för att ni finns !!
I natt har jag faktsiskt sovit helt okej. Har bara vaknat en gång (kors i taket !!). Låg och funderade lite på morgondagen... en vecka sedan jag tog mitt vidriga, felaktiga belut... Ångesten värker inom mig...
Emmie vaknade när jag och Henrik gick och la oss igår. Hon var så extremt gullig och rolig. Hon var hur pigg som helst och låg och babblade i närmare en timme. Plötsligt sa hon "Mamma, Linn har blivit död, vi måste köpa en ny hund". Vi fnissade och svarade att "jodå, det ska vi nångång". Sen berättade vi att hon blivit en hundängel och bor upp i himmelen. Då svarade hon (klok som hon är) "vi kan flyga flygplan till henne å ge hon mat"...
Vi skrattade gott och tänkte att ja egentligen har hon ju rätt. I en 2-årings huvud finns inget som är komplicerat. Allt går att ordna. Inga bekymmer här inte. Ibland önskar jag nästan att jag var liten igen... Så man kunde f¨slippa alla jäkla problem...
2 bilder till...


Vilken skitnatt :-(
När jag väl hade somnat vaknade jag efter ett tag som jag brukar, Benet värkte som alltid, och tankarna på vad som skedde i fredags kom över mig igen. Gråt, gråt och gråt...
Vaknade vid 06 och kunde inte sova vidare. Barnen tassade upp och öppnade paketen i sina julkalendrar, sen gock vi ner och gjorde frukost. Barnen får vara hemma idag. Henrik ska jobba men bara över dan så vi klarar oss. I morgon får dom gå några timmar på dagis, sista gången innan jul...sen nästa vecka blir dom hemma. Vill ha dom hemma hela julen och bara mysa.
Just det...har en idiotsak att berätta !!! Henrik träffade en människa igår (ett PUCKO) som jag inte tänker hänga ut och lämna nått namn på. Hur som helst så är hon ingen favorit i våra ögon, och återigen fick vi bevis på att hon är en riktigt korkad människa. Hon pratade en stund med Henrik om mig och så frågade hon "kommer ni kunna skaffa fler barn i framtiden". Henrik svarade som det är, att vi inte planerar det förrän tidigast om några år och att isåfall jag kommer att få ta sprutor i förebyggande syfte redan i planeringsstadiet. Då säger hon "ja men om Maria bantar ner sig en 20 kg kanske hon inte får nån propp, Hon är ju rejält överviktig och det är ju inte bra..."
Henrik stod som ett fån och visste inte vad han skulle säga... när han kom hem och berättade detta för mig blev jag skitledsen... Hur FAN kan man säga så ??? Jag VET att fetisar har ökad risk för proppar, och jag VET att jag är ett FETTO !!! Men nu är det så att min propp berodde på hormonella störningar och läkaren har sagt till mig att när man får den typen av propp som jag fick så spelar det ingen roll om man är tjock eller smal. Det kan drabba alla !! Sen inte sagt att det är bra att vara fet, det vet jag väl, men nu när allt är som det är så känns det liksom att det sista man behöver höra nu är en sån jävla kommentar !!!! IDIOT !!!!!!!
En DÖD i familjen... + shopping
För övrigt har jag bara gråtit 3 ggr idag. Har varit i Birsta hela dagen och haft annat att tänka på. Träffade en bekant som kom fram och prata och naturligtvis fråga varför jag gick på kryckor..." är det foglossningen" sa hon helt ovetande. Jag lyckades bita ihop och hålla tillbaka tårarna och förklarade om proppen och att jag avbrutit min graviditet... Det var ju inte lätt för henne att veta...alla läser ju inte här... Hur som helst så lyckades jag hålla tillbaka ända tills jag kommit mig in på toaletten...men där brast det...
Åt en god lunch med min älskling, knagglade mig fram på kryckorna sakta men säkert...tur att det finns många bänkar att vila på. Gick ca 10 meter...vilade 10 min...och så höll jag på så. Men det fick mig att tänka på annat, och jag hade riktigt trevligt, förutom att benet värkte som FAAAAAN !! Knaprade mycket smärtstillande så det gick att uthärda, och vi gick nog i 6-7 affärer tror jag. Mer än jag nånsin kunnats hoppas på. Julklapparna är så gott som avklarade och jag fick mina ramar. Tog kort på korten som jag ska ge bort... Se här nedan. Jag har verkligen




Jag hoppas få sova i natt... orkar inte vakna av mina bensmärtor längre :-( ...har så svårt att somna om och då börjar jag bara fundera på "det hemska" och gråter mig till sömns...för att sedan vakna efter ett tag igen... NÄR SKA JAG FÅ MÅ LITE BÄTTRE ??????????????????

Ska handla idag !!!!
Igår fick jag blombud skickat hit. Eller skickat är väl å ta i... när man bor på landet som vi gör har dom ingen utkörning av blommor, så dom ringde från Timrå blomsterhandel och sa att jag hade blommor som väntade och att vi fick fara och hämta dom själva...konstigt tycker jag...
Hur som helst, det var en jääääättefin julgrupp och ett ljus. Ska fota sen och lägga in en bild. Det var min syrra från USA som skickat detta. Gulligt !! blev sååååå glad !!!
I natt vaknade jag bara 3 ggr tror jag. Det är rekord... vaknar varje timma annars. Låg och fundera som vanligt på det hemska som hänt, och grät och grät... Om jag hade samlar tårarna från igår hade jag nog kunnat fylla en hel pool. Det var nästan värsta dan igår...kunde bara inte sluta gråta... att det finns så mycket tårar... helt sjukt...
Blir "spännande" å se hur den här dagen kommer bli. Jag har ju lite att göra så förhoppningsvis får min hjärna lite annat att tänka på. Puss & Kram till er all goa människor som läser och skriver här. Återkommer senare under dan.
Jag tror jag DÖR !!!!!
Han skulle köpa med sig Kinamat hem. Sist jag åt Kinamat kunde jga knappt äta p.g.a. grav.illamåendet... idag kan jag inte äta p.g.a. SORG eller vad fan man ska säga... har en jävla klump i halsen som bara värker... FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vill bara DÖ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Första dagen ensam hemma
Mitt ben är fortfarande helt cp (ursäkta uttrycket men kom inte på nått annat). Kan inte gå än, bara med kryckor och kanske max ett par minuter åt gången. Tar mig ialla fall från soffan till toaletten och sen ner igen. Sen behöver jag vila 20-30 minuter... Blir mycket filmtittande kan jag lova, Tur att man har en karl i filmbranchen =) Benet är fortfarande svullet. Det har gått ner något men jag kan fortfarande inte få i låret i mina vanliga byxor, utan får gå i fula mysbrallor. Har liksom inte lust att handla nya byxor i typ stl. 50 bara för att ett ben är stort som ett elefantlår.
Gud vad jag längtar efter att få städa...och handla...och gå ut och gå... Kan inte göra nått av det... ingen julhandel... ingenting.... Henrik får sköta allt. Kan sitta på en stol och dra lite med dammsugaren, men vad hjälper det ?? Ser bara fånigt ut. Igår ville jag göra nån nytta trots att Henrik sa åt mig att vila, så jag tog en stol och satte mig vid spisen och rörde runt i pyttipannan !! Tjoohoo, jag "lagade mat". Det var det närmsta jag kommit att laga mat sen jag blev sjuk. Håller på att skriva en julhandlingslista. Känns så tråkigt att inte kunna gå och handla till barnen. Henrik får sköta även det :-( Ligger som en fet död säl i soffan...känner mig som en krympling som bara är i vägen.
Och SMÄRTAN !!!! Den vill inte ge med sig. Går fortfarande på smärtstillande dygnet runt för att överhuvudtaget kunna överleva. Att en stor fet proppjävel kan göra så ont !!!!!
Livet kanske går vidare......
...hoppas jag i alla fall. Dagen har varit ganska tung men pyttelite bättre än igår. Eller det vette fan föresten... Har varit hemma hela familjen och bara myst idag. Har precis fikat nybakade pepparkakor och pratat med barnen om allt kul vi ska göra när jag blir frisk. Har bla. planerat en resa till Paradisbadet och lite annat. Pratade med mamma idag. Hon ringer och ringer men jag har inte svarat. Tänkte att hon nog är orlig. Henrik har ju pratat med henne men jag visste att hon ville prata med mig. Hon fråga hur det var, och jag svara snabbt att "jag lever ialla fall" sen gjorde jag klart att jag inte vill prata om det som hänt så vi nämnde det inte ens, och då försvann klumpen i halsen ganska snabbt. Jag är nog ganska bra på att förtränga tror jag... inför andra i alla fall. Jag spelar ganska bra teater... gråter gör jag så fort barnen har lagt sig. Då kan jag inte hejda tårarna som bokstavligt talat strömmar nerför kinderna... Henrik håller om och tröstar... allt känns skit...
Jag fasar så inför att träffa folk. Kommer aldrig orka svara på "hur jag mår" eller "hur det var"....Jag har så jäkla svårt att prata om sånt. Jag är världens pladdermännsika annars, men något jag mår riktigt dåligt över vill jag inte ens höra talas om. Sen förstår jag att alla undrar hur jag mår...och svaret är ganska enkelt - SKIT !!!! Ångest !!!!!!!!
Är ändå glad över alla som bryr sig... Är värre med dom som inte låtsas om nånting....
Timmar av tomhet
Idiotoskt...korkat kanske, men vad fasen säger man ???????????? Hon frågade varför jag kräkts så mycket, men då svarade jag att det berodde på proppen i mitt ben och att jag nu fått medicin som gör att jag inte mår illa längre. Är det okej att ljuga för sina barn ?? Det måste det ju vara... för inte tänker jag berätta för en 5-åring om hur allt gått till. Och hon verkar acceptera svaret... Hon tycker det är tråkigt men tar det med ro. Jag förklarar att det räcker så bra med mina 3 fina barn och att det inte gör något... kanske kanske nån gång i framtiden har jag sagt... men så blir det ju inte...men men... Leon tyckte oxå det var tråkigt men han har aldrig varit lika intresserad. Kanske beror det på att han är kille...kanske på att han bara är 4 år... hur som helst är det skönt att dom är såpass små än...
Emmie har vattkoppor...har haft det några dagar nu. Idag är febern nere på 37,8 men för några dagar sen låg det över 39 gr. Här kommer en liten bild på hur hon ser ut. Min lilla goa prinsessa !! Hon verkar inte vidare olycklig trots att hon är sjuk ;-)

Lägger in lite fler bilder för att ljusa upp tilvaron. Trots allt hemskt och pissjobbigt har jag ju mina fantastiska barn och min älskade Henrik. Här kommer lite bilder på dom, mina älskade älsklingar !!

Mina, bara MINA älsklingsgrabbar !!

Lussebarn =)

Tindra - en tärna som tindrar
Tankar i mitt huvud...
Vill inte ha kvar gamla bloggen... gillar inte namnet nu när det är som det är... Så nu är alla välkomna till "Marias huvud". Här kommer jag skriva precis vad som snurrar i mitt huvud. Just nu om inte så roliga saker eftersom det enda som kretsar i mitt huvud är en stor sorg...men såsmåningom hoppas jag kunna skriva om glädje och lycka och sånt oxå...om jag nu kommer känna det igen...
